Tyvärr ställde Pete Doherty in sin spelning (big surprise) så dom gjorde om i schemat vilket gjorde att vi missade Deportees men sista spelningen vi såg på var Den Svenska Björnstammen. Dom var också riktigt bra! Det var kul att dom hoppade runt och hade en massa energi på scenen. Men det kändes lite konstigt att se framförallt Åke och Petter där. Det kändes lite surrealistiskt att höra en kille bredvid mig säga "Vi måste stå längst fram, vi måste röööra dom". Men det är kul att dom har blivit så stora! Det är ju verkligen musik som sätter sig på hjärnan.

Ikväll ska jag jobba som funktionär. Det känns lite tråkigt eftersom jag mycket hellre hade velat gå på middag med hela buddyprogrammet men det här kan nog också bli kul.