Den här dagen är inte kul. Hela veckan har jag känt mig så hemskt trött och när jag kommer hem från jobbet (som jag trivs riktigt bra på) känner jag ingen inspiration överhuvudtaget. Om det inte vore för att vi har loftsäng hade jag nog bara slängt mig på sängen och inte stigit upp igen.

Henka har inte jobbat något den här veckan vilket ledit till att han har vänt på dygnet och jag har fått sämre sömn. Alltid när jag vet att han sitter uppe vaknar jag på natten. De två senaste nätterna har jag vaknat två gånger, vilket inte direkt är bra för min skönhetssömn. Det konstiga är att min kropp vaknar enbart för att Henka inte ligger bredvid mig. Och det är bara när jag vet att han är i närheten som det händer. Jag brukar nämligen aldrig vakna när jag vet att vi inte ska sova med varandra och han inte är i närheten. Nu kan han vara hur tyst som helst men ändå vaknar jag och får svårt att somna om. Det ska bli jävligt skönt med helg i alla fall, äntligen ska jag få sova ut!

Så vad kan jag säga om min Norrköpingsvisit? Den försvann som vanligt på ett ögonblick. Ena stunden var jag på väg till norrköping och nästa stund var jag på väg hit igen. Men visst hann jag väll med en del på den korta stunden. Trots de tråkiga omständigheterna med begravningen var det skönt att vara hemma. Under tiden hann jag med en hel del tårar men även skratt. Men som jag har för mig att prästen sa ligger väl de två grejerna hand i hand.

Nu ska jag ta det lugnt, snart ska jag laga makaroner med pesto och champinjonsås och senare ska jag sova. Och sen är det förhoppningsvis ännu en mysig arbetsdag och efter det? HELG!

Nu sitter jag i bussen på väg hem till Norrköping. Mina axlar och övre rygg värker. Igår var jag nämligen med på gymmets boot camp! Vi var uppdelade i par och körde olika stationer, det kändes lite som skolans gympa. Tyvärr ville fegisen Henka inte vara med och så var vi ojämna par så jag fick vara med mig själv. Så när vi skulle boxas fick jag boxas med den personliga tränaren som höll i det eller killen från receptionen. Och aj vad jobbigt det blev att slå. Visserligen gjorde det nog träningen bara ännu bättre.

Det var kul! Det fick mig att tänka på annat, eller inte tänka alls vilket jag uppskattar med träning. När det går riktigt bra fokuserar man så mycket på det man gör att man inte kan tänka på alla andra tankar som brukar flöda fritt. Det är lite som meditation eller avslappning. Och så älskar jag ju att få träningsvärk!

Haha, det tog bara en vecka för mig att komma in på bloggen igen. Och nu är det väl läge att tala om att jag kommer hem på onsdag. Jag stannar tills söndag så jag räknar med att hinna med en hel del. Inte för att jag har så mycket att göra eftersom jag nyligen var hemma men det ska bli skönt att kunna ta det lugnt också.

Halloy! Vårt (eller grannens) internet är jävligt ostabilt så jag har inte kunnat vara inne på nätet särskilt mycket. Men vår nya hyresvärd säger att hon ska fixa internet så det är bara ett hålla tummarna.

Idag ska jag åka hem igen och idag är första dagen sen jag kom hit som det är grått väder här i Norrköping. Bussresan känns tung! Jag har fyra väskor/påsar som jag ska lyckas släpa med mig. Dessutom känner jag mig inte redo att redan åka hem. Visst, jag har hunnit med det mesta jag ville hinna med men jag har inte haft mycket tid till att bara ta det lugnt. Men det får jag ju i för sig på bussresan hem.