Jodphur

Efter 9 timmars (som skulle ha varit 6 timmars) skumpig resväg kom vi fram till Jodphur. De indiska bussarna har ingen toalett så våra blåsor var nära på att spricka. Vid ett tillfälle blev Moa så desperat att hon faktiskt provade på de inhemskas toalett. En särskild gräsplätt med några buskar som de avsatt för sina behov.

Jodphur kallas den blå staden på grund av massa blåmålade hus. Staden är känd för Jodphurs (byxor) och Jodphurs (skorna). Men vi såg faktiskt inget av det förrän vi betalade för att bada på ett lyxhotel. Där hade hela personalen de osmickrande byxorna på sig.

I Jodphur testade vi Flying fox. Man sitter i en sele som är fastspänd i en vajer, sen flyger man ut x antal meter över landskapet. Vanligtvis från en klippa till en annan. Det var roligt men inte lika läskigt som vi hade hoppats på. Däremot ett fint sätt att njuta av utsikten.

I Jodphur besökte vi även det kungliga (maharaja) palatset. Det var ett stort fort som låg längs med ett berg. Murarna och fortet smälte snyggt ihop med berget. Och därifrån kunde man se ner på den blå staden. Väldigt vackert!

Efter två nätter var det dags att resa vidare till Jaisalmer.

/Natalie och Moa


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0