Den här dagen är inte kul. Hela veckan har jag känt mig så hemskt trött och när jag kommer hem från jobbet (som jag trivs riktigt bra på) känner jag ingen inspiration överhuvudtaget. Om det inte vore för att vi har loftsäng hade jag nog bara slängt mig på sängen och inte stigit upp igen.

Henka har inte jobbat något den här veckan vilket ledit till att han har vänt på dygnet och jag har fått sämre sömn. Alltid när jag vet att han sitter uppe vaknar jag på natten. De två senaste nätterna har jag vaknat två gånger, vilket inte direkt är bra för min skönhetssömn. Det konstiga är att min kropp vaknar enbart för att Henka inte ligger bredvid mig. Och det är bara när jag vet att han är i närheten som det händer. Jag brukar nämligen aldrig vakna när jag vet att vi inte ska sova med varandra och han inte är i närheten. Nu kan han vara hur tyst som helst men ändå vaknar jag och får svårt att somna om. Det ska bli jävligt skönt med helg i alla fall, äntligen ska jag få sova ut!

Så vad kan jag säga om min Norrköpingsvisit? Den försvann som vanligt på ett ögonblick. Ena stunden var jag på väg till norrköping och nästa stund var jag på väg hit igen. Men visst hann jag väll med en del på den korta stunden. Trots de tråkiga omständigheterna med begravningen var det skönt att vara hemma. Under tiden hann jag med en hel del tårar men även skratt. Men som jag har för mig att prästen sa ligger väl de två grejerna hand i hand.

Nu ska jag ta det lugnt, snart ska jag laga makaroner med pesto och champinjonsås och senare ska jag sova. Och sen är det förhoppningsvis ännu en mysig arbetsdag och efter det? HELG!