Dharamsala är en mysig liten stad som ligger vid Himalaya. Det är massa tibetaner (bland annat Dalai Lama) som har flytt hit från Tibet. Här har de tillsammans med indierna byggt upp en egen liten fristad. Det finns bland annat ett museum om Tibet och tibetanska tempel. Här kan de utöva sin religion i fred från Kina.

Först när jag kom hit kändes det som om jag kommit till ett annat land. Det finns så många tibetaner här att det kändes som jag var i Tibet och inte i Indien. Men det var bara en positiv upplevelse eftersom vi hunnit tröttna lite på Indien och den indiska maten. Dessutom bidrar nog alla berg och den grönskan som omger oss till att det känns lite som ett annat land.

Här i Dharamsala har vi mest tagit det lugnt. Jag har yogat, gått på fisk- och hårspa, vart vid ett vattenfall och så har vi ridit på hästar! Dessutom så har vi också lärt oss mer om Tibet. Vi har bland annat besökt museumet och hört en tibetan prata om några tragiska år ur hans liv. Han berättade hur han blivit satt i fängelse på grund av att han varit med i en fredlig demonstration i Tibet och sen hur han blev tvungen att fly från Tibet till Dharamsala. Väldigt intressant!

Nu ska vi snart ta nattbussen till Delhi. Imorgon blir sista dagen i Indien för mig. Det känns ganska skönt att komma hem för nu orkar jag inte vara magsjuk längre!

Nu har jag yogat två morgnar i rad. Jag sätter klockan på 8.40 och smyger mig upp. Moa vill inte följa med för hon tycker att det är för skönt i sängen. Så vad kan jag säga om den indiska yogan? Nu var det visserligen cirka 2 år sen jag yogade i Sverige men det känns som den här yogan är mycket jobbigare. Jag har träningsvärk lite överallt i hela kropppen! Yogapasset är mellan 1,5-2 timmar långt. Det känns som ett riktigt långt stretchningspass. Hela kroppen töjer vi fram och tillbaks, upp och ner, åt alla håll och kanter. Men jag klagar inte. Jag gillar att känna kroppen jobba!

Jaisalmer är en fin stad men tyvärr förstör invånarna staden genom att hänsynslöst lura oss turister. Framgången har förmodligen blivit stadens fall. Många hotell lovar att de är "hassle free" men på många sätt märker man sen motsatsen. Exempel lovade flera hotell att de hade en swimming pool men när vi väl kom fram blev det uppenbart att de ljög och inte hade en pool. (They thought we wouldn't notice.)

Kamelsafari är Jaisalmers stora turistattraktion. Vi bestämde oss för att åka på en tur med två dagars kamelridning och en natt i öknen. Första halvtimmen på kamelen funderade jag på att vända om. Min mage som inte mår helt bra skumpade värre än någonsin.

Efter en lunch med mer sand i maten än faktiskt mat var det dags att ge sig upp på kamelen igen. Skumpandet kändes bättre och hela grejen blev ganska rolig. Men när vi väl nådde öknen och alla sanddynor började jag känna mig extremt törstig. Jag ville inte uppröra magen allt för mycket så jag var lite sparsam med vattnet och drömde istället om att bada i Skvättsjön. Efter ett tag började det svartna för ögonen och jag förstod att jag höll på att svimma. Ryktet spred sig och hela gruppen stannade. Guiden fick ner mig från kamelen och väl på marken svimmade jag i någon sekund. Det tog ett tag och flera liter vatten över mitt huvud tills jag fick tillbaks synen. Läskigt men resten av resan gick bra.

På natten låg vi och pratade och såg på stjärnorna. Vi sov ute vilket var ganska intressant. Man kunde bara ligga åt ena hållet för annars blev ansiktet helt täckt av sanden som blåste. Allt som allt blev det en lyckad utflykt. Men det hade inte alls blivit så lyckat utan våra trevliga och roliga medresenärer. Alla hade bra humor!

Sista dagen i Jaisalmer badade vi i en pool och dagen efter var vi snabba att ge oss av. Vi ville inte stanna längre än nödvändigt bland alla lögnare. Fast såhär efteråt skrattar vi mest åt lögnerna!

Jag hade skrivit ett langt inlagg igar pa Moas dator men sen forsvann internet och det blev aldrig publicerat. Som tur var sparade vi det men vi far se nar det kommer upp.

Efter 9 timmars (som skulle ha varit 6 timmars) skumpig resväg kom vi fram till Jodphur. De indiska bussarna har ingen toalett så våra blåsor var nära på att spricka. Vid ett tillfälle blev Moa så desperat att hon faktiskt provade på de inhemskas toalett. En särskild gräsplätt med några buskar som de avsatt för sina behov.

Jodphur kallas den blå staden på grund av massa blåmålade hus. Staden är känd för Jodphurs (byxor) och Jodphurs (skorna). Men vi såg faktiskt inget av det förrän vi betalade för att bada på ett lyxhotel. Där hade hela personalen de osmickrande byxorna på sig.

I Jodphur testade vi Flying fox. Man sitter i en sele som är fastspänd i en vajer, sen flyger man ut x antal meter över landskapet. Vanligtvis från en klippa till en annan. Det var roligt men inte lika läskigt som vi hade hoppats på. Däremot ett fint sätt att njuta av utsikten.

I Jodphur besökte vi även det kungliga (maharaja) palatset. Det var ett stort fort som låg längs med ett berg. Murarna och fortet smälte snyggt ihop med berget. Och därifrån kunde man se ner på den blå staden. Väldigt vackert!

Efter två nätter var det dags att resa vidare till Jaisalmer.

/Natalie och Moa

Ju mer vi läser om allt som hänt i Oslo desto mer obegripligt blir allt. Hur kan en man ta så många liv? Hur kan man ha så mycket hat att man kan avrätta unga personer på det sättet? Jag förstår inte. I Oslo, min hemstad. Där kändes allt tryggt men nu vet jag att man inte kan vara trygg någonstans.

Jag lider med alla som förlorade livet alldeles för tidigt.

Udaipur ar en trevlig liten stad som ligger vid en sjo. Alla turister bor i hotellen med "lake view". I Udaipur finns det manga spannande aktiviteter. Jag passade pa ett fa en massage "swedish style" med lite hardare tag. Det kandes skumt att ligga dar halvnaken jag menar indierna ar inte precis lika finkansliga som svenskar men skont var det. Enligt gubben som masserade hade jag aven ett ben langre som han fixade till. Nu gar jag tydligen jamt. Och anledningen till varfor jag valde det stallet berodde pa att han forst tryckte pa nagra stallen pa min hand och sa att jag hade problem med matsmaltningen och lite problem med halsen. Stamde perfekt men samtidigt kan man ju fraga sig hur manga turister som inte har det.

Sen gick vi aven pa museum, akte en linbana upp till ett hogt berg med underbar utsikt och gick en indisk matlagningskurs. Inte sa hygieniskt men valdigt intressant. Nar det kom upp en kackerlaka (eller liknande djur) pa bordet foste var larare bara ner den pa golvet och trampade ihjal den. Dessutom anvander dom sjalvklart det indiska vattnet till all matlagning vilket inte ar sa bra for min mage.

Sista dagen red vi pa hastar. Bade jag och Moa alskade det, trots att Moa innan sa att hon tycker hastar ar laskiga. Men pa hastturen red vi forbi flera sma byar dar barn stod och vinkade och kom tillslut fram till en fin liten sjo som var alldles for torr sahar innan monsunen startat pa riktigt.

Nu ar vi i Jodphur och idag ska vi flyga over hela byn. Mycket spannande! Goggla flying fox Jodphur sa kanske ni far fram vad vi ska gora. Ha det bast!

Nu ar jag antligen i detta smutsiga, kryddiga och fargstarka land! Delhi var intensivt med mycket tutande trafik och ett klimat som standigt holl mig klibbig av svett. Nagot positivt ar att jag inte sag sa mycket missar och fattigdom som jag vantat mig men vi var val aldrig i de omradena. Vi sag oss om i Delhi, akte tuk-tuk och gick pa Moas kladesmarknad. Efter tva dagar av for mycket svettande bestamde vi oss for att ta oss till ett vattenland.

Vattenlandet visade sig ligga langt ute i ingenting. Efter den forsta enkla halvan av resan stotte vi pa tva indier som hjalpte oss med sista biten. Vi akte indienstyle i proppfulla bussar och en liten bil med alldeles for manga passagerare. Ett tag tvivlade vi pa att vi ens skulle komma fram till vattenlandet. Nar vi val kom fram var det bara indier dar vilket slutade med att vi badade i vara t-shirtar. Men trots lite stirrande var det valdigt kul att glida ner for kanorna!

NU ar vi i Udaipur. Googla det!

Nu börjar det bli dags. Klockan 11 tar jag flygbussen och klockan två lyfter det första planet. Än är jag inte särskilt nervös, jag fattar nog inte att jag ska åka. Haha nu går Sebbe runt och sjunger All by my self och All by your self i lägenheten. Henka drog till norrköping tidigt i morse så både jag och Sebbe blir ensamma.

Nu har jag fixat allt det viktigaste inför Indien. Igår köpte jag försäkring och idag har jag tagit en twinrix spruta. Nu har jag fullt skydd mot hepatit a och b för resten av livet. Det kostade en del men det är det värt för nu kan jag åka på semester utan att behöva oroa mig för en massa onödiga saker.

Idag på gymmet testade jag att träna med en bosu boll. Jag körde mest olika magövningar men gjorde även lite armhävningar. Jag tycker det var kul med bosu bollen. Fast när det kommer till träning är jag en sån person som gillar allt nytt jag testar. Men jag gillar att man kan använda bollen på så många olika sätt och att man automatiskt får bättre balans. Dessutom föredrar jag att träna med enkla träningsredskap och kroppen framför maskiner.

Idag efter jobbet drog jag och Sebbe till Huk och badade. Eller jag badade, Sebbe väntade för länge så det blev för kallt. Det kändes varmare i vattnet den här gången. Jag simmade till och med runt lite. Nu är hela min kropp saltig. När jag slickar mig runt munnen smakar det salt på tungan. Somrigt!

Om en vecka är jag i Indien! Det är helt ofattbart. En vecka går så fort, en vecka är ingenting!

I fredags gjorde jag kladdkaka men istället för att bara göra en vanlig tryckte jag ner mintchoklad. Eftersom det slutar med att jag äter upp nästan allt så gjorde jag bara en halv sats och la smeten i muffinsformar. Det blev väldigt gott!

Härligt att kunna stiga upp halvbakis och göra en egen juice!

Får jag presentera min nya livskamrat? Det var kärlek vid första ögonkastet men jag behövde fem minuters betänketid. Egentligen hade jag inte tänkt köpa en juicepress förrän jag kommit in på dietistutbildningen och stadgat mig i en egen lägenhet men nu när jag sprang på tillfället kunde jag inte låta bli.

Redan första juli! Jag är inne i en period där tiden bara flyger iväg. Timmar, dagar, veckor och månader passerar förbi, utan att jag hinner uppfatta att tiden går. Det är första juli och sommaren har inte kommit hit. Snart är sommaren över. Men innan dess väntar Iniden. Indien som var långt fram i tiden är nu bara en vecka iväg. Snart hoppar jag på planet (om jag nu hinner få mitt pass förstås).