Synkronicitet har varit det vanligaste samtalsämnet här hemma de senaste dagarna sen mamma köpte en bok om ämnet. Själv har jag bara läst några av författarens egna historier som han anser bevisar att synkronicitet existerar.

Idag träffade jag Melody, Disa och Fani hemma hos Fani. Vi satt i Fanis kök och snackade om det mesta som vanligt.  

D - Vi såg ...... igår har är ju jättesnygg!
N - Nej.. det är han inte..
D - Okej inte jättesnygg men han ser mycket bättre ut nu än vad han gjorde förut.
N - Jaha..

Konversationen fick mig att fundera på om jag kanske var lite för hård mot personen i fråga, varje gång han ville ses. Alla är ju värda en chans.. När jag gick hem från Fani fortsatte jag fundera på personen när jag plötsligt ser han komma emot mig. Vi stannade och pratade en stund. Samtalet fick mig att inse att dissandet var nödvändigt. Och nej, tro inte att jag bestämde det på grund av utseendet. Konversationen var den som fick mig att förstå att vi verkligen inte passar.

Synkronicitet eller bara medelstorstad?