Sälen
Nu är jag hemma igen.. Nu kommer jag inte åka skidor på ett år, känns skittråkigt... :´C
Jag har i alla fall haft det jättebra, fast vädret har varit dåligt men det har inte stoppat mig.
Vi kom till stugan i lördags. Den börjar faktiskt kännas lite som hemma nu. Mormor och morfar är delägare i den så de får ha den två veckor per år så jag har varit där förr. Börjar hitta däromkring och så är mormor expert på att göra den hemtrevlig och lite personligare. Hon hade med sig egna dukar och till och med tulpaner som hon satte i en vas.
I söndags så började jag, mormor och Kerstin med att åka längdskidor i några spår nära stugan. Det var dålig sikt på grund av massa dimma och snöfall och jag hade pappas skidor med bakhalt så det gick väl sådär. Morfar har varit sjuk hela veckan så han kunde bara åka lite i torsdags och fredags tyvärr.
I måndags så begav vi oss av mot sälenbyn och kollade i affärer. Jag hittade inget för det var mest kitchiga saker som dalahästar och älgar. Inte precis sånt jag brukar köpa. Efter shoppingen och fikat så kände jag och Kerstin att vi behövde röra på oss så då åkte vi ut i spåren igen. Då lånade jag mormors skidor för hon kände sig stel och ville inte följa med. Det gick mycket bättre med dem som är lite modernares än pappas, och då var det faktiskt ganska kul att åka längdskidor.
I tisdags sen så fick jag göra det jag verkligen ÄLSKAR. Jag köpte liftkort och åkte slalom vid Lindvallen och högfjället. Det var jättedålig sikt då med. Vissa stunder såg man bara vitt, vilket var lite läskigt men ändå häftigt. På väg till Lindvallen var jag ganska ensam i liftarna med så då kändes det nästan som om jag åkte en lift till himlen eller nått. Som man ser i vissa filmer, en lång rulltrappa med massa moln runt omkring, fast nu var det ankarlift och massa snö runt istället.
I onsdags så fortsatte jag slalomåkningen fast då vid Tandådalen och Hundfjället. Jag åkte lite här och där och bland annat den svart, svarta backen Väggen. Jag har åkt den förut fast aldrig med så dålig sikt. I början höll jag starkt på att ångra mig när jag kände hur isig den var och tänkte att man knappt skulle se mig ligga där om jag bröt benen, men efter början gick det hur bra som helst.
Bilderna är tagna från Väggen, kolla vädret!
På onsdagen sen så trotsade jag både vädret och de svenska liftarna genom att hyra snowboard. Jag kände att jag behövde lite utmaning efter att ha åkt nästan alla backar i värsta dimman utan att äns ha ramlat. Så jag hyrde snowboard och tog bussen till Hundfjället igen. Jag började lite lugnt med knappliftarna och barnbackarna. Eftersom att jag inte är så van vid snowboard så visste jag inte riktigt hur jag skulle åka i liften. Från början höll jag mig i knappen och lixom släpade mig efter men efter två sånna åk (som har resulterat i träningsverk i armarna) så såg jag några killar som satte knappen mellan benen. Jag testade det genast och konstaterade fort att det var mycket enklare.
Efter lunch när jag tränat upp mig tillräckligt så bestämde jag mig för att ge mig upp till toppen. Jag varnade killen brevid mig i liften men allt gick bra vid avstigningen. När jag väl var uppe så gjorde jag allt för att undvika de svarta backarna vilket resulterade i att jag åkte för mycket åt vänster. Jag hamnade vid min fiende nummer två, ankarliften! Jag kollade mig runt och konstaterade att jag hade två val, antingen åka ankarliften (och troligtvis ramla jävla massa gånger) eller ge mig in i trollskogen. Valet blev trollskogen. När jag såg skylten "Trollskogen 1 km" så undrade jag lite tyst hur många småbarn jag skulle hinna köra på, men jag klarade mig faktiskt riktigt bra där med. Resten av dagen gick sedan väldigt bra även fast jag ramlade typ tusen gånger och fortsatte undvika ankarliftarna. Jag vet inte riktigt varför dem känns så läskiga men det känns inte så bra kombination med mig, snowboard och ankarlift bara.. Jag lyckades i alla fall åka snowboard ganska bra tillslut, och fan att jag inte får åka mer det här året!
På fredagen åkte vi bara bil hem hela dagen och så stannade vi självklart lite här och där på vägen med.
Resan var väldigt rolig, ja mormor, morfar och Kerstin är roliga, dem har rolig humor. Det känns bara synd att dem blir äldre och äldre.. Vi skämtade lite om att jag kommer få följa med dem om tio år och skjuta runt deras rullatorer eller nått i spåren.. Men dem kan förhoppningsvis fortsätta att åka ganska många år till. Det känns lite tråkigt bara, men jag vet ju att folk blir äldre. Bara att inse och lära sig hantera lixom.
Jag och lilla Linus
Nu ska jag plugga och sen kanske jag lägger upp lite bilder från igår.
Jag har i alla fall haft det jättebra, fast vädret har varit dåligt men det har inte stoppat mig.
Vi kom till stugan i lördags. Den börjar faktiskt kännas lite som hemma nu. Mormor och morfar är delägare i den så de får ha den två veckor per år så jag har varit där förr. Börjar hitta däromkring och så är mormor expert på att göra den hemtrevlig och lite personligare. Hon hade med sig egna dukar och till och med tulpaner som hon satte i en vas.
I söndags så började jag, mormor och Kerstin med att åka längdskidor i några spår nära stugan. Det var dålig sikt på grund av massa dimma och snöfall och jag hade pappas skidor med bakhalt så det gick väl sådär. Morfar har varit sjuk hela veckan så han kunde bara åka lite i torsdags och fredags tyvärr.
I måndags så begav vi oss av mot sälenbyn och kollade i affärer. Jag hittade inget för det var mest kitchiga saker som dalahästar och älgar. Inte precis sånt jag brukar köpa. Efter shoppingen och fikat så kände jag och Kerstin att vi behövde röra på oss så då åkte vi ut i spåren igen. Då lånade jag mormors skidor för hon kände sig stel och ville inte följa med. Det gick mycket bättre med dem som är lite modernares än pappas, och då var det faktiskt ganska kul att åka längdskidor.
I tisdags sen så fick jag göra det jag verkligen ÄLSKAR. Jag köpte liftkort och åkte slalom vid Lindvallen och högfjället. Det var jättedålig sikt då med. Vissa stunder såg man bara vitt, vilket var lite läskigt men ändå häftigt. På väg till Lindvallen var jag ganska ensam i liftarna med så då kändes det nästan som om jag åkte en lift till himlen eller nått. Som man ser i vissa filmer, en lång rulltrappa med massa moln runt omkring, fast nu var det ankarlift och massa snö runt istället.
I onsdags så fortsatte jag slalomåkningen fast då vid Tandådalen och Hundfjället. Jag åkte lite här och där och bland annat den svart, svarta backen Väggen. Jag har åkt den förut fast aldrig med så dålig sikt. I början höll jag starkt på att ångra mig när jag kände hur isig den var och tänkte att man knappt skulle se mig ligga där om jag bröt benen, men efter början gick det hur bra som helst.
Bilderna är tagna från Väggen, kolla vädret!
På onsdagen sen så trotsade jag både vädret och de svenska liftarna genom att hyra snowboard. Jag kände att jag behövde lite utmaning efter att ha åkt nästan alla backar i värsta dimman utan att äns ha ramlat. Så jag hyrde snowboard och tog bussen till Hundfjället igen. Jag började lite lugnt med knappliftarna och barnbackarna. Eftersom att jag inte är så van vid snowboard så visste jag inte riktigt hur jag skulle åka i liften. Från början höll jag mig i knappen och lixom släpade mig efter men efter två sånna åk (som har resulterat i träningsverk i armarna) så såg jag några killar som satte knappen mellan benen. Jag testade det genast och konstaterade fort att det var mycket enklare.
Efter lunch när jag tränat upp mig tillräckligt så bestämde jag mig för att ge mig upp till toppen. Jag varnade killen brevid mig i liften men allt gick bra vid avstigningen. När jag väl var uppe så gjorde jag allt för att undvika de svarta backarna vilket resulterade i att jag åkte för mycket åt vänster. Jag hamnade vid min fiende nummer två, ankarliften! Jag kollade mig runt och konstaterade att jag hade två val, antingen åka ankarliften (och troligtvis ramla jävla massa gånger) eller ge mig in i trollskogen. Valet blev trollskogen. När jag såg skylten "Trollskogen 1 km" så undrade jag lite tyst hur många småbarn jag skulle hinna köra på, men jag klarade mig faktiskt riktigt bra där med. Resten av dagen gick sedan väldigt bra även fast jag ramlade typ tusen gånger och fortsatte undvika ankarliftarna. Jag vet inte riktigt varför dem känns så läskiga men det känns inte så bra kombination med mig, snowboard och ankarlift bara.. Jag lyckades i alla fall åka snowboard ganska bra tillslut, och fan att jag inte får åka mer det här året!
På fredagen åkte vi bara bil hem hela dagen och så stannade vi självklart lite här och där på vägen med.
Resan var väldigt rolig, ja mormor, morfar och Kerstin är roliga, dem har rolig humor. Det känns bara synd att dem blir äldre och äldre.. Vi skämtade lite om att jag kommer få följa med dem om tio år och skjuta runt deras rullatorer eller nått i spåren.. Men dem kan förhoppningsvis fortsätta att åka ganska många år till. Det känns lite tråkigt bara, men jag vet ju att folk blir äldre. Bara att inse och lära sig hantera lixom.
Jag och lilla Linus
Nu ska jag plugga och sen kanske jag lägger upp lite bilder från igår.
Kommentarer
Trackback
