Ja den här dagen har mitt humör verkligen varit upp och ner. I början av dagen var jag glad och lite nervös över att träffa Orlando. Det gick som tur var väldigt lätt till och vi snackade som vanligt. Efter att jag sagt hej då till han drog jag vidare till Fani och träffade henne och Disa. Vi satt och snackade mycket i Fanis kök som vanligt och jag och Fani fixade mat. Eller mest Fani då.. Efter det drog vi till Fräckafrökens och träffade Julia och Emelie med. Jag antar att jag var i lite overklighetsstadie då (precis som nu) och inte kunde reflektera mycket över resan alls.

På vägen hem regnade det lite och jag mötte Ashok. Vi snackade om hans flytt till Indien och lite till. Jag blev lite nedstämd på grund av att det känns jobbigt att han är ledsen. Det blev inte bättre av att jag sedan kom hem till en tom lägenhet. Vid den tidpunkten började det slå in i mig att jag åker imorgon (idag) och jag började gråta lite smått. Jag inbilldade mig att ingen brydde sig och så vidare eftersom ingen var hemma. Som tur var kom mamma och pappa hem efter cirka en kvart och senare även Sebbe. Jag kände mig fortfarande lite ledsen men vi åt lite och jag blev genast lite gladare. Efter maten kom även Timmy. Jag berättade om min och Emelie resrutt för Sebbe och kände lite pirr i magen. Emma kom också efter ett tag och så blev jag lite ledsen igen eftersom jag började tänka på hur mycket jag kommer sakna alla. Men sen, som Emma uttryckte sig med kladdkaka och wienerbröd i händerna så "svullade vi en sista gång innan resan". Du är en ängel! Jag blev glad av att vara med alla och alla tankar om att "ingen bryr sig" raderades ur.

Nu har jag även ringt min syster och snackat mer med Sebbe och Agnes. Ja jag åker verkligen med blandade känslor eftersom jag gillar och kommer sakna alla så mycket.

Men jag tror faktiskt inte att det är saknaden som gör mig mest ledsen. Vi kan lixom hålla kontakten ändå och det är bara en månad. Det jag tror gör mig mest ledsen är att jag faktiskt känner mig så vuxen. Jag fattar verkligen inte att jag är så stor att jag får och kan göra en sån här resa själv med en vän. Det känns konstigt och sorgligt. Jag vill inte vara så stor än.

Men nu ska jag istället tänka på allt roligt som jag förhoppningsvis kommer vara med om. Det här är verkligen en livsresa. Shit va kul vi kommer ha det!

Och så tänkte jag skriva ner vår planerade resrutt. Den är inte så välplanerad men vi har i alla fall bestämt några särskilda stopp på vägen för att underlätta resan. För er som inte vet ska jag och min vän Emelie tågluffa i en hel månad.

Imorgon tar vi olika tåg till Paris. Vi tar ett nattåg och kommer vakna i Paris vid nio-tiden på tisdag. Där ska vi stanna i cirka en natt för att sedan åka vidare till Barcelona. Där stannar vi nog lite längre eftersom det finns badmöjligheter där. Efter Barcelona ska vi åka längs med kusten till Italien och Rom. Därefter ska vi åka igenom landet till andra kusten och ta en båt över till Grekland. Efter det ska vi åka vidare till Bulgarien och slutligen åka hemåt med ett stopp i Berlin.

Vi har verkligen inte bestämt hur länge vi ska stanna i varje stad och i vilka städer vi ska stanna i, men det är sånt som löser sig under resans gång.

Jag tror faktiskt att vi kommer klara resan väldigt bra. Båda är vana vid att resa och jag vet vad som är bra att göra när man kommer till olika städer som backpacker. Frankrikeresan var som en övning inför den här resan eftersom att vi åkte runt och bytte hotell så mycket.

Nu ska jag sova. Jag tror faktiskt jag kommer kunna sova ganska bra efter den här händelserika berg-och-dalbane-dagen.