Gå ur kyrkan

Nu har jag surfat runt lite och läst om att går ur kyrkan. Jag har länge funderat på det och nu har jag äntligen tagit tag i det genom att fylla i en blankett och skrivit ut den från datorn. Nu måste bara mamma och pappa skriva på den och det gör dem mer än gärna. Jag är den enda i min familj på sex personer som är med i kyrkan. Mamma och pappa gick ut när dem var unga och inga av mina syskon har någonsin gått med.

Jag gick med i 7:an när jag och mina vänner konfirmerade oss. Det känns lite dumt att jag överhuvudtaget konfirmerade mig eftersom jag aldrig varit kristen. Tyvärr var jag ung och dum och hade inget annat roligare för mig på den tiden. Det började med att jag och en kompis följde med några klasskompisar dit på grund av att dem sagt att det fanns en snygg kille där. Killen var inte så snygg men det var ändå ganska kul där så vi fortsatte gå. Vi gick flera gånger och följde sedan med på lägerna. Vi fick nya vänner och efter ett tag började vi närma oss själva cermonin. Jag var väldigt tveksam över om jag skulle genomföra det hela med tanke på min brist av tro. Både min vän och prästen försökte många gånger övertyga mig om att gå med. Jag minns att jag hade enskilda samtal med prästen om saken. Jag kommer ihåg att vi hade en konversation som gick ungefär såhär.

Prästen: Tror du på godhet?
Jag: Ja såklart jag tror på det.
Prästen: Ibland tänker jag att gud står för godhet. Försök att tänka på det sättet, att gud står för godhet. Då tror du ju på gud.

Vilket litet barn kan stå emot något sådant?

Tillslut, efter påtryckningar från min vän och prästen bestämde jag mig för att genomföra konfirmationen. Jag var fortfarande väldigt osäker och tvekade in i det sista. Men jag tänkte samtidigt att man faktiskt kan gå ur kyrkan. Jag tror att jag dessutom hade lite dåligt samvete på grund av att jag varit med på alla lägerna och fikorna och därför kände att jag borde gå med för att ge någonting tillbaka.

Nu ska jag inte skylla ifrån mig allt. Jag var ju fortfarande väldigt osäker på det mesta i livet, men det var ändå mitt beslut. Prästen var snäll (om än något desperat kanske?) och jag och min vän är fortfarande kompisar. Det hela slutade i alla fall med att jag döpte mig och sedan även konfirmerade mig, allt på väldigt kort tid. Och ända sedan dess har jag alltså funderat på att gå ur kyrkan. Det är inte förrän nu som jag äntligen orkat ta tag i det hela och skriva ut blanketten. Senare idag hamnar den i brevlådan.

Med tanke på hur lätt jag blev indragen så tycker jag verkligen inte att man ska ha konfirmationer så tidigt. Jag tror faktiskt inte att man i den åldern kan avgöra om man vill tillhöra svenska kyrkan eller inte. Jag tror att det är allt för lätt att man blir påverkad av omgivningen.

Jag menar vad är det för mening att vara med i svenska kyrkan om man inte äns är troende. På sista tiden (åren) har jag dessutom börjat störa mig mer och mer över kyrkan. Jag får en obehaglig känsla varje gång jag hör något om den. Jag känner att jag verkligen inte vill vara med, att jag måste ut. Och nu ska det ske!

Här kan ni läsa mer om att gå ur kyrkan och skriva ut egna blanketter. http://www.uturkyrkan.se/


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0